Edith Stein

1891 - 1938

När förståndet gör sitt yttersta, då erfar det sina egna gränser.

Edith Stein, det är nittonhundratalsfilosofen, som arbetade tillsammans med Edmund Husserl i Göttingen och Freiburg. Hon skrev sin doktorsavhandling i filosofi om Zum Problem der Einfühlung (Om inlevelsens problematik), som hon försvarade i Freiburg år 1916. Hon fick sedan i uppdrag att ordna Husserls stenografiska anteckningar och var under en period personlig assistent till honom.

Redan som tjugoårig studentska var hon fast besluten om att ägna sig åt akademiska studier i syfte att bli lärare vid en högre läroanstalt och hon började sina studier år 1911 vid universitetet i Breslau i Polen. Hon valda att studera psykologi, historia och germanska språk. Hon deltog i seminarier om tänkandets psykologi, men den moderna experimentalpsykologin tillfredsställde inte Edith Stein, som tyckte att människan i den bara blir ett objekt, att hon reduceras till något mekaniskt, till en samling reflexer, till siffror och tabeller. Edith Stein sökte efter människans själ och inre väsen. Hon skrev senare: Alla mina studier i psykologi hade bara fört mig till insikt om att denna vetenskap ännu inte trampat ur barnskorna, att den saknade nödvändiga fundament, som klara grundbegrepp innebär, samt att psykologin själv inte var i stånd att komma fram till dessa grundbegrepp. När hon studerade historia upptäckte hon att historien inte är en samling osammanhängande händelser. Hon fann motiv i historien, ett totalt sammanhang.

Edith Stein kom under sina tidiga studier gång på gång i kontakt med Edmund Husserls Logische Untersuchungen och den nya filosofiska strömningen, fenomenologin. Hon fann i denna lära enkla grundbegrepp och kunde söka efter människans inre väsen och tillvarons mening. Hon lämnade Breslau för Göttingen, dit hon anlände i april år 1913. Det kära gamla Göttingen! Jag tror, att bara den som studerat där mellan 1905 och 1914, den korta blomstringstiden för Göttingens fenomenologskola, kan fatta allt vad detta namn betyder för oss. Edith Stein beskrev sitt första möte med Husserl: Där fick jag för första gången se Husserl i egen hög person framför mig. Det fanns inget påfallande eller överväldigande i hans gestalt, en förfinad professorstyp. Han hade medelstor kroppsbyggnad, värdig hållning, huvudet var välformat och ganska stort. Hans tal röjde omedelbart, att han var född i Österrike, han härstammade från Mähren och hade studerat i Wien, också hans glada och älskvärda sätt hade något av det gamla Wien över sig. Han var precis femtiofem år gammal.

Till den inre kretsen av fenomenologer i Göttingen hörde Adolf Reinach, Hedwig Conrad-Martius, Dietrich von Hildebrand, Fritz Kaufmann, Max Scheler och Alexander Koyré. Fenomenologin satte fokus på tinget i sig, att sinnesintrycket och människans uppfattning om tinget inte var det viktigaste. man ville få människan att se verkligheten som den är och ta emot den med total öppenhet. Man ville avlägsna skygglappar och fördomar, man ville frigöra sig från idéer som hindrade objektivitet, man vände sig ifrån Kansts kriticism och mot en ny realism.

Edith Steins samarbete med Edmund Husserl utvecklades i längden inte bra eftersom Edith Stein inte blint lydde honom, hon önskade och krävde dialog och meningsutbyte, hon var alltför självständig. De skildes som vänner och gick mot olika filosofiska utvecklingar. Hon sade: jag kan ställa mig i en saks tjänst ... men stå i en människas tjänst - kort sagt: lyda - det kan jag inte.

Biografiska notiser

Edith Stein föddes som elfte barn i en judisk familj i Breslau i Polen år 1891 den 12 oktober. Hennes föräldrar var Auguste och Siegfried Stein, fadern var trävaruhandlare. Själv berättar Edith i Aus dem Leben einer jüdischen Familie att hennes mor lade stor vikt vid att Edith var född på den judiska försoningsdagen och intresset för existensiella frågor följde henne under hela livet. Redan när hon var halvannat år dog fadern plötsligt och lämnade affärsrörelsen och familjen, som bestod av sju överlevande barn till modern Auguste. Men modern var en stark kvinna och trävaruhandeln utvecklades och blomstrade under hennes ledning.

Edith sade redan som fyraåring: den som en gång ljuger, den tror man inte på, även om han talar sanning. Hon var en viljestark och tänkande ung flicka och nöjde sig inte med att gå på Kindergarten, där hon var så olycklig att modern måste acceptera för tidig skolgång och Edith och den äldre systern Erna gick i skolan tillsammans. Skolan blev en tillflyktsort för Edith och hon fick glänsande betyg.

Edith Stein har själv beskrivit sig som ateist mellan tretton och tjugoett års ålder. Efter avlagd studentexamen påbörjade hon sina akademiska studier i psykologi, historia och germanska språk. Hon bodde vid denna tid hemma hos modern och hon omprövade nu sin ateistiska tro. Som tjugotvååring flyttar hon till Göttingen men hennes studier avbröts av första världskriget, då hon anmälde sig som frivillig rödakorsmedhjälpare. En kort tid arbetade hon som lärare vid sin gamla skola i Breslau innan hon flyttade med Husserl till Freiburg, där hon avlägger doktorsexamen. När hon lämnat sin tjänst som medhjälpare till Husserl söker hon anställning vid något universitet, men omständigheterna är mot henne, hon är kvinna och judinna.

Edith Stein återvände ännu en gång till sin hemstad Breslau där hon anordnade föreläsningar i moderns hem. Under en vistelse hos väninnan Hedwig Conrad-Martius fann Edith en bok om den heliga Teresa av Avilas liv, hon sträckläser den och konstaterar: Detta är sanningen. Hon menade att det är omöjligt att analysera övergången mellan icke-tro och tro, men för Edith blev detta ett steg in i katolicismen. När hon senare tillfrågades om sin omvändelse svarade hon: Secretum meum mihi - min hemlighet tillhör mig själv. Hon blev lärare vid domikansystrarnas skola i Speyer men hon bar på en önskan att bli upptagen i karmelitordern, precis som Teresa av Avila. Hon översatta här kardinal Newmans brev och Thomas av Aquinos Quaestiones disputatae de veritate. Hon skrev till en väninna: Översättaren måste vara som en fönsterruta, som släpper igenom allt ljus utan att själv synas. Hon skrev en uppsats som hyllning till Husserl Die Phänomenologie Husserls und die Philosophie der heiligen Thomas von Aquino, där hon genom en dialog mellan tankeriktningarna hos de bägge filosoferna gör en syntes av fenomenologin och thomismen. Hon strävade efter att vara öppen för hela filosofin, för alla strömningar, "en tidlös kärlek till visheten och sanningen, vilket ju ytterst är målet för allt filosofiskt arbete" (Arborelius 1983).

I slutet av 1920-talet reste Edith Stein runt i hela Tyskland för att tala om kvinnans uppgift i samhället och kyrkan. Hon återkom ofta till pedagogisk frågor och undervisningsmetoder. Hon pläderade för att kvinnan skall respektera sitt eget väsen och sin värdighet. Hon talade om kvinnans rättigheter men ur ett annat perspektiv, hon ansåg att kvinnan har något som är unikt. Kampen får inte bli ett mål i sig, eftersom kvinnan då förlorar sin själ. Kvinnan är, enligt Edith Stein, inte mindervärdig mannen, hon har ett egenvärde och en egen uppgift i livet.

År 1932 blev hon docent vid universitet i Münster, men avstängdes redan året därpå från all lärarverksamhet på grund av sin judiska börd. Hon trädde in i Karmelitklostret i Köln och hennes namn blir Teresia Benedicta av Korset. Hon skrev i sin omfattande korrespondens: Nu kom över mig lugnet hos den människa som har nått sitt mål. Men hennes judiska ursprung riskerade klostrets säkerhet och hon flydde till Holland, där hon förenades med sin syster Rosa, som också blivit katolik och tagits upp i Karmelitorden. När tyskarna marscherade in i Nederländerna försökte man få utresetillstånd för Edith, men byråkratin drog ut på tiden och efter en kyrklig protest mot deportation av judiska familjer fängslades 244 katolska judar och fördes till koncentrationsläger, bland dem Edith och hennes syster Rosa. Förmodligen gasades Edith ihjäl strax efter ankomsten till Auschwitz.

År 1998 helgonförklarade påven Johannes Paulus II Edith Stein under namnet den heliga Teresa Benedicta av Korset, året efter blev hon ett av de tre kvinnliga skyddhelgonen för Europa, de andra är den heliga Birgitta och den heliga Katarina av Siena.

Källor:

Edith Steins filosofiska skrifter

När förståndet gör sitt yttersta, då erfar det sina egna gränser. Det drar ut för att finna den högsta och yttersta sanningen och upptäcker, att allt vårt vetande är styckverk. Då bryter stoltheten samman och vi kan göra två erfarenheter; antingen slår stoltheten över i förtvivlan eller också böjer den sig vördnadsfullt för den outgrundliga sanningen och tar i tro ödmjukt emot det, som förståndets naturliga verksamhet inte kan bemästra. Det är då den intellektuelle får den rätta inställningen till sitt eget intellekt. (Arborelius, 1983)

Kvinnliga filosofer

Home

© Margareta Björndahl    2006-12-23    margareta.bjorndahl@comhem.se  (aktiv e-post)