Kristina av Sverige

1626 - 1689

Att vara både kvinna och regent är onekligen till nackdel om man skall få en plats bland världens filosofer. Drottning Kristina av Sverige var en mycket märklig person redan när hon föddes, då hennes fader Gustav II Adolf sade: "Hon kommer att bliva slug, ty hon har lurat oss alla.", hon var inte något svagt litet flickebarn, de trodde alla att hon var en pojke, han sa vidare: "Jag hoppas att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse." Kristina klappade redan vid två års ålder i händerna när garnisonen skulle skjuta salut i Kalmar och fick på så sätt dem att skjuta en gång till. Hennes liv blev mycket speciellt och oförutsägbart.

Styr min hand

Utdriv från mitt hjärta all självgodhet

Upplys mitt förstånd

Återkalla mitt minne

Giv mig kraft att säga sanningen

Dessa ord skriver Kristina i första kapitlet till sin självbiografi, där temat är "Till Guds allt större ära", vilket är den heliga Ignatius´ av Loyola och jesuitordens motto. Kristina fick sin katolska undervisning av två jesuitpatrar.

Hon avslutar med orden: "Detta arbete är skrivet av en som intet önskar, intet fruktar och intet begär av någon människa."

Hennes självbiografi består av nio kapitel och ingår i utgåvan från Natur och Kultur, 1958. Det finns inga rubriker, men de skulle kunna vara följande:

  1. Till Guds allt större ära
  2. Om Sverige
  3. Kungalängder
  4. Modern Maria Eleonora av Brandenburg och Kristinas födelse
  5. Gustav II Adolf
  6. Ett barn ärver tronen
  7. Att bli drottning med fem ständer
  8. Kristinas uppfostran
  9. Livet efter faderns död

Kristinas filosofiska verk

Filosofin varken ändrar eller förbättrar människorna

Stora ord från en filosof bör tas med en nypa salt

Kristinas verk består framför allt av 1300 maximer, som finns bevarade tillsammans med en stor brevsamling och en kort och avbruten självbiografi. Maximerna samlades i två verk under titeln På lediga stunder och under rubriken Känslor (Sentiments). Att skriva tänkespråk var inget främmande för Kristina eftersom det var ett tidstypiskt uttryckssätt och det var också vanligt i Vasaätten att man formulerade sig på detta sätt. Kristina skrev på franska. Man kan i maximerna upptäcka ett antal områden som återkommer i olika uttrycksformer, de handlar om till exempel liv och död och om furstarnas plikter och dygder, om förhållandet till andra människor och om etiska ställningstaganden. Det gemensamma är att de inte handlar om femomen i sig utan om konsekvenserna av dessa mänskliga fenomen. Jag har samlat tänkespråken under sex rubriker. Det uppstår alltid tolkningsproblem vid ett sådant förfaringssätt och maximer som passar in under flera rubriker. Jag har valt att endast ta med tankespråket en enda gång. Inom varje område har maximerna sorterats efter begynnelsebokstaven för att det hela skall vara hanterligt och en viss maxim vara lätt att återfinna.


Kristinas maximer

Förmodligen har Kristina skrivit maximer alltsedan 1660-talet; många ändrades helt eller delvis, en tidsangivelse finns till år 1670 "Det som jag här anfört, var sant fram till år 1670, men sedan dess har vår värld förändrats så starkt, att... " och många av manuskripten har tidsangivelsen 29 september 1680 där förmodligen sekreterare började att renskriva manuskripten. Kristinas maximer är spridda till Montpellier, Stockholm, Frankrike och England. Den största mängden finns i Montpellier i sydfrankrike där de är inbundna men utan hänsyn till arkens ordningsföljd. Sven Stolpe skriver att det är svårt att bringa ordning i det kaos som manuskripten utgör och att man borde fastställa när de olika maximerna skrevs och ordna dem. Det finns en inre kronologi och man kan av innehållet att döma se om det är ungdomsskrifter eller maximer som tillkommit efter Kristinas konversion.


Biografiska notiser

Kristina var enda barn till kung Gustaf II Adolf och drottning Maria Eleonora av Brandenburg. Konungen omkom vid slaget i Lützen när Kristina endast var sex år gammal och hon valdes till regent med fem äldre riksråd som rådgivare där rikskanslern Axel Oxenstierna hade mest inflytande. Kristina var ett starkt barn och uppträdde redan som litet barn med kraft och auktoritet. Hon skriver i sin självbiografi i samband med ett ryskt statsbesök när rådgivarna ville förbereda henne på att inte bli rädd för männen med skägg och annorlunda klädsel. Varför skulle jag då bliva rädd för dem? Talen om hur jag skall göra och låten mig sedan råda. Hennes stora intresse var studier redan från tidig ålder men hon älskade att jaga, rida i sporrsträck och tröttade ut hovet med sin energi. Hon studerade sex timmar på morgonen och lika många timmar på kvällen. Hennes lärare var bland annat Johannes Mattiae.

Hon bedrev filosofiska och teologiska studier och när hon kom till klarhet över sin kritik av den lutherska teologin inbjöd hon den franska filosofen Descartes att undervisa henne i carteisansk filosofi, det var Descartes som sa: Cogito ergo sum (jag tänker alltså är jag), de hade utväxlat ett stort antal brev om filosofiska spörsmål som till exempel: "Vad är det högsta goda i livet?" och "Vad är värst, kärlekens eller hatets avarter och missbruk?". Jämte Descartes verkade en fransk ambassadör, Chanut, på slottet. Drottning Kristina fick en förnuftsmässig syn på tingen. Descartes dog efter endast fem månader i Stockholm. Kristina kom i kontakt med katolska kyrkan genom de franska kontakterna och 1651 kom två italienska jesuitpatrar till henne. Hon ansåg att den kristna tron var höjd över förnuftet men att den inte stred mot detta. "I katolicismen fann Christina en livsåskådning där tron och intellektet kunde leva utan konflikt. I den tidens protestantism var det inte så." (Kari Elisabeth Börresen, norsk professor i teologi).

Drottning Kristina hade ärvt kronan efter sin far Gustaf II Adolf, hon vägrade att gifta sig och skaffa arvingar och hon kände sig dragen till katolicismen. Detta utgjorde bakgrunden till att Kristina år 1654 avsade sig kronan efter arton år som regerande drottning och lämnade Sverige. På väg genom Europa konverterade hon till katolicismen i Bryssel, avsvor sig den lutherska tron i Innsbruck och anlände till Rom vid jultid 1655 där hon gör ett intåg med pompa och ståt. Kristina etablerade sig i Rom och deltog i det europeiska politiska livet, men framför allt blev hennes hov en vetenskaplig och litterär samlingspunkt. Hon grundade bland annat en lärd akademi i Rom, Accademia Reale år 1674. Hennes gode vän var kardinal Azzolino. Hon dog vid sextiotre års ålder, hennes grav finns i Peterskyrkan i Rom.

Litteratur

Christina, Självbiografi och aforismer, 1958, Natur och kultur, Stockholm

På lediga stunder, Drottning Christinas tänkespråk, 1998, Wahlström & Widstrand, Stockholm

Stolpe Sven: Drottning Kristina, Den svenska tiden och Efter tronavsägelsen, Bonniers, 1974

Länk

http://www.trincoll.edu/depts/phil/philo/phils/christina.html

Kvinnliga filosofer

Margaretas hemsida

© Margareta Björndahl     2006-12-23    margareta.bjorndahl@comhem.se  (aktiv e-post)